Feminist javisst.. Eller?

 

Jag skulle vilja kalla mig själv feminist, men jag kan inte. Inte med dagens mått mätt.

Jag tror på allas lika värde, oavsett kön, ursprung, kultur. Jag tror på respekt gentemot dina medmänniskor, oavsett dina medmänniskors kön, ursprung eller kultur. Jag tycker det är en självklarhet att du som kvinna skall kunna promenera hem ensam mitt i natten, utan rädsla för främmande män. Jag anser att du som kvinna har rätt till samma lön som din manliga kollega och samma respekt som din manliga chef.

Jag tycker inte att du som kvinna skall ha förtur till ett arbete om det finns en man som är mer kvalificerad. Jag tycker kvotering på grund av kön är det löjligaste som någonsin debatterats. Jag kommer inte hålla dig om ryggen enbart för att du är kvinna och jag kommer inte försvara dina åsikter framför mina manliga vänner om jag själv anser dem vara helt befängda.

Jag förstår inte ordet ”systerskap”. Jag värderar mina manliga bekanta lika högt som mina kvinnliga och förstår att vi alla har olika intressen, olika kompetenser, olika erfarenheter och kanske viktigaste av allt, olika syn på livet.

Jag anser mig ha rätten att säga ”inte alla män”. Jag anser inte att uttalandet ”inte alla män” på något vis förminskar kampen om kvinnans rätt till sin egen kropp.

Jag skulle vilja kalla mig feminist, men i mitt tycke jobbar dagens feminister hårt för att höja kvinnan och trycka ner mannen. Ärlig talat har jag svårt att förstå varför. Jag anser inte att kvinnan är värd mer än mannen och jag anser definitivt inte att mannen är värd mer än kvinnan.

Jag trodde att feminismen handlade om jämställdhet och lika rättigheter. Jag trodde vi ville utrota könsnormer och grupperingar, inte förstärka dem ytterligare.

Kränkt, ett modeord..

Jag har gått i ett par dagars tid och funderat på vad jag egentligen vill skriva. Inte för att jag inte har några åsikter, för det har jag. Så det räcker och blir över till och med.

Men faktum är, något som de flesta verkar ha missat, att man inte absolut måste dela med sig av sina åsikter bara för att man råkar ha några.

Det absolut mest underhållande och frustrerande jag vet är att läsa kommentarfält under nyhetsartiklar, påstående, debatter och så vidare. Det behöver inte ens röra ett vidare viktigt ämne, folk tappar ändå helt greppet om verkligheten när de äntligen får lov att dela sin åsikt med världen. Och jag, jag blir mer och mer mörkrädd för varje åsikt jag läser.

Jag säger inte att det är fel att ha åsikter, det är det absolut inte. Vettiga diskussioner där alla parter lyssnar på varandra är viktiga för utvecklingen. Men på internet är det ingen som lyssnar. På internet gäller det att vara den där högljudda tjejen eller killen som vi alla hatade på högstadiet. På internet är det den som skriker högst som får mest uppmärksamhet och idag är uppmärksamhet lika med makt. Sen spelar det inte så stor roll om du gnäller över en målarbok på den lokala bensinmacken eller det stora klimathotet.

Same same liksom…..

Kränkt dator

Translate »